En plats att pröva berättelser, hitta bildspråk och följa hur idéerna växer. Inget spår är huvudversionen.
Trygghet växer när vi lyssnar, säger vad vi vet och försöker laga det som blev fel. Barnet får också märka, fråga och rätta.
AI bidrar med lek, förklaringar och fler sätt att närma sig en svår fråga. Den vuxne har ansvar för barnet. AI:s svar är inga löften om omsorg.
Preliminär läsare: ungefär 5–8 år, tillsammans med en vuxen. Det här är ett kort berättelseprov; tempo och omfång behöver högläsas och prövas.
Dämpad salvia, varmt papper, rostrött och kvällsblått. Förenklade former, stora ytor och små återkommande detaljer: den röda väskan, fönstret, katten.
Bilderna är egenbyggda vektorskisser för komposition och stämning. De föreställer inga verkliga familjemedlemmar och är inte färdiga bokillustrationer.
Nästa bildsteg är att prova samma scen i några uttryck, gärna tillsammans med din illustratör. Ett eget bildspråk kan växa fram därifrån.
Vilken ålder hör du när barnet talar? Ska det vara en pappa, en annan vuxen eller flera? Hur mycket ska likna din egen familj?
Jag har tolkat minnestemat som att minnas varandra och vad som är viktigt för den andre. Den tolkningen behöver stämmas av med dig.
Vilka ord lugnar i kvällsscenen, och vilka väcker fler frågor? Dina psykologvänner skulle kunna ge värdefull respons på ett konkret manus, om du vill bjuda in dem senare.